Första gången jag sprang på de här killarna, var de ett gäng gröngölingar som hade åkt till London för att försöka göra sig ett namn på den brittiska musicscenen.
De sov i en gammal van fast det var nästan minusgrader ute, och spelade på olika klubbar varje kväll. De blev snabbt ett band man snackade om, för även om de var både unga och nya på "the scene" så ägde dom scenen och spelade jävligt bra, tajt rock n roll. En tjej jag känner tatuerade redan då in bandets logga i nacken (sedan dess har det blivit många tatueringar i bandets ära).
Men för de här killarna fanns det ändå inte mycket att hämta på Londons pubscen, där liknande band spelat år efter år utan att varken tjäna några pengar eller utvecklas musikaliskt, så efter ungefär en månad drog man till LA med sitt pick och pack, och det dröjde inte länge förräns man fick en eftertraktad spelning på den legendariska Crüefest i Hollywood samt en chans att gå in i studion och spela in en demo med Gilby Clarke (ex Guns'N'Roses). Jag fortsatte höra om VOJ titt som tätt och när jag såg dem som support till Viking Skull tillbaks i London då de gjorde en hyfsad spelning, men i USA har dem blivit riktigt stora. De fick lite skjuts i karriären genom att t.ex. bli signade till Bam Margeras skivolag och spela live i programmet LA Ink (deras poster syns i rutan mest hela tiden då de är nära kompisar med Kat Von D).
Men förra året fick bandet en helt ny vändning, under ett framträdande annonserade sångaren Lizzy DeVine att han lämnade bandet, och bandet hittade en ny frontman Jesse Forte från Cast of Kings. Man har nu spelat in en EP "We Can Never Die" och turnerat både Sydamerika och nu Europa, samt gjort en singel och video med cover på Cee Lo Greens "Fuck You".
Det går bra nu med andra ord, vilket ni kan se bevis på när de träder in på scen, men jag hoppas att de svenska småstadskillarna som utgör kärnan i bandet ändå lyckas behålla fötterna på jorden!
